Vårens examensprojekt handlar om totalt 5 byggnader i behov av förnyelse på KTH.
Det var inte riktigt det jag hade tänkt först men å andra sidan lät det spännande! (Berättar mer här.) Min lärare gav mig projektet strax innan jul. Jag har dock inte riktigt lyckats klura ut om det var som livboj för mina knasiga förslag på projekt eller om han tyckte att jag kunde göra något vettigt av det. Hursomhelst. Jag terroriserade min lärare med powerpoint-presentationer om vad vårens projekt skulle kunna handla om. Knasigt men kul. Även om det inte blev något av dem så tänkte jag att de kunde vara passande att nämna här.
Smakprov från banken “Robbin Projektförslag VT-24”
“Nutidens Bunker” - Hur ser dagens eller framtidens bunker ut?
I och med kriget i Ukraina och allmänt oroliga tider har gamla skyddsrum börjat rustas upp och det har återigen blivit en aktuell fråga. Däremot, den generella bilden av en bunker är för mig en betonghåla under mark. Kallt, grått och konservburkar (inga inlagda persikor, de tål jag inte). Är det verkligen en sådan bunker man skulle rita idag? Hur ritar man ens ett skyddsrum? Hur litet får det vara/inte vara innan man börjar klättra på väggarna och väljer ett aktivt flyganfall än fasterns snarkningar från sängen bredvid.
Hela konceptet med att rita en bunker hade inneburit en djupdykning i historia, byggnadsteknik, design, förståelse för människan och inte minst krig. Jag hade garanterat blivit deprimerad av att arbeta ett halvår med en bunker. Tur då att fler dystopiska projektideér fanns. Ett annat förslag från listan handlade nämligen om översvämningar.
Översvämningar - Arkitektens roll och designverktyg,
Projektideén kom från Svenska Dagbladets artikel:
“Platser som kan hamna under vatten… Redan en liten ökning av regn kan ge oväntat stora effekter. Nästa så kallade 100-årsskyfall kan lägga delar av centrala Stockholm under vatten och skapa insjöar.”
och artikeln:
“Göteborg tar till simuleringsteknik för att visa hur staden står sig mot vattnet i framtiden.
– Detta är inte bara en fråga för Göteborg. Utan hela Syd- och Mellansverige, säger landskapsarkitekten Ulf Moback, som är ansvarig för samordningen av klimatanpassning i Göteborg.”
Jag vill hoppas att det var mina första försöksår på KTHs linje “Simuleringsteknik och virtuell design” som triggade detta intresse snarare än textens generella tema “Katastrof”. (Fast jag börjar undra om det sitter en liten Kafka i huvudet). Hursomhelst, detta är också en aning intressant. Hur tacklar man dessa kopiösa mängder regn? För samtidigt som det är ett problem så har lösningarna en stark koppling till design. Vad kan man göra och hur kan man leka med åtgärderna?
Man har redan börjat arbeta med detta på flera håll, allt från förbättrad dagvattenhantering till vallar och genom utvecklingen av nya Slussen.
Rätta mig gärna om jag har fel men de flesta byggnaderna innan 1940 har hopslaget avlopp/dagvattensystem. Man kan ju tänka sig problemen när ofantliga mängder vatten gör dessa system korrupta (tror vi med barnsliga sinnen kan visualisera de bilderna bäst). Så länge vår dagvattenhantering är undermålig kommer tyvärr bräddningen av avlopp att fortgå i exmpelvis Mälaren och Östersjövikar, vilket leder till övergödning och sämre vatten.
Så ja, den här frågan tyckte jag också var spännande. De första tankarna var att använda vattnet för tillfälliga mötesplatser och funktion, höja nedgångar i mark och skapa flexibla vallar och dammar. Samtidigt bor vi i Sverige och står inför ett “relativt nytt problem”. “Nya” designkoncept kan säkert inspirera oss genom att titta på värre drabbade otursfåglar, däribland Filippinerna, Japan eller delar av USA.
Nåväl, för att det inte ska bli så fruktansvärt dystopiskt så tar vi en lite gladare projektidé.
Funktions-hub och småhus.
När jag presenterade detta för min lärare så målade jag upp ett scenario:
“ Tre grannar vill flytta ut till sina små sommarstugor. Däremot saknas yta för hemarbete i alla husen. Elen är dessutom dyr men att införskaffa solpaneler är ännu dyrare.
Istället pratar de ihop sig och övertygar markägaren att arrendera en bit mark för att bygga en funktionshub.
De tre husen är nu kopplade till hubben. Den innehåller arbetsyta för 3 personer med internetuppkoppling, solceller, batterier samt vatten och värmesystem/bergvärme. Utanför finns också 3 laddplatser. Denna hub delar hushållen på och blir en billigare gemensam kostnad. Samtidigt har de mer plats hemma, kan lägga pengar på att rusta upp huset samt få livspusslet att gå ihop utan ombyggnationer".
Här var tanken att skapa funktionella gemensamhetsutrymmen som underlättar för husägare. En modern tappning av “gemensam tvättstuga" men för andra funktioner än smutsiga underkläder.
I och med pandemin har moderna sätt att arbeta fötts vilket ställer nya krav på bostäder. Att arbeta hemma kan vara bra men det kan också innebära att man vill ha arbetsyta, stabil internetuppkoppling och avskildhet. En hypotes i ämnet var dessutom att många fritidshus står tomma under året då de funktioner som konverterar huset till permanentbostad saknas. Kanske att en hub med funktioner som möjliggör permanentboende är en lösning för att släppa eller skapa fler bostäder? Helt plötsligt kan ett litet torparhus bli attraktivt för husköpare om de vet att bristerna med huset kan lösas via den hub som grannarna planerar att bygga. De behöver inte riva och bygga nytt för att få plats med varmvattensystem.
Att sitta och rita hubbar hade nog kunnat vara roligt. Frågan är dock hur kul det blivit i slutändan. Jag får en känsla av att optimera yta utefter produkter och förståelse för teknik hade varit en stor del av projektet. Vid närmare eftertanke var det nog tur att det inte blev något av detta.
För att avrunda nämner jag en sista katastrofpunkt.
Scenario: Kriget i Ukraina är över, men det utspelade sig inte i Ukraina. Det skedde i Sverige. Stockholm ligger mer eller mindre i spillror. Hur bygger man upp Stockholm? Vad gör man med resterna? Vilka stadsprinciper applicerar man?
Det är här jag misstänker att min lärare tänkte: “Okej, nu räcker det. Får han inget projekt nu så kommer han väl komma nästa vecka med projekt om att lösa svält och malariautbrott.” (Så tänkte han nog inte, men däremot: "Kan jag snälla få gå på lunch snart?"). Men jag kan inte hjälpa det. Ju mer man tänker på att återuppbygga, desto fler frågor börjar snurra.
Vi förenklar det hela och tänker oss att Stadsbiblioteket sprängs i bitar. Poff! Böcker överallt och några kvitton med förseningsavgifter singlar ned från skyn. Katastrof helt enkelt (ingen dog dock, alla var på semester).
Vad gör man då? Förutom att man inte längre kan lämna tillbaka sina böcker, ser jag åtminstone fyra problem vid en återuppbyggnad: historia, funktion, känslor och miljö.
Stadsbiblioteket är ändå en av Gunnar Asplunds mest kända byggnader och en ikon för funktionalismen. Låter man en sådan byggnad gå till historien eller bygger man en replika? Något sådant skulle säkerligen skapa många debattartiklar i diverse lokaltidningar.
Går vi vidare till nästa problem, från det estetiska till det funktionella: Vad är ett bibliotek 2024? Hur viktigt är det att bygga ett bibliotek likt Asplunds idag? Personligen älskar jag bibliotek, men kommer politikers ordväxling att komma fram till att det är lika relevant med en sådan byggnad när få läser fysiska böcker?
Och känslor då? Människorna i staden har antagligen personliga kopplingar till byggnaden. Någon lånade sin första Tolkien-bok, en annan kanske gick vilse och hittade hem genom att snubbla över boken "Lokalsinne for Dummies”. Själv har jag haft luciakonsert där. Andra bryr sig kanske inte ett dyft. Arga plakat med “Byggnaden var dålig och ful från början!” För övrigt tänker jag att om den byggs på nytt så kommer ändå inte platsen att vara sig lik. Ny hemsk historia har skrivits och med detta. Kan man då bygga vad som helst istället? Är det okej att bygga ett tivoli eller ska funktionen i sig vara lågmäld för att visa vördnad för det som en gång stod?
Slutligen kommer vi in på miljö och rester. Enorma mängder bråte ligger runt Odenplan efter att stadsbiblioteket flög i luften. Vad gör man med det? Kan man återanvända det? Om bara halva stadsbiblioteket stod kvar, sparar man en del av byggnaden? Knepigt. Ännu knepigare blir det att applicera detta på en större yta. Hela Östermalm flyger i luften (ingen dog nu heller). Hur inventerar man det? Nu har vi fruktansvärt många byggnader, rester och olika minnen. Samtidigt skapas också en chans till Östermalm 2.0. Det som tidigare blivit förlegat eller var dåligt planerat kan nu göras om till det bättre.
Det var grundidén med “Att återuppbygga en stad”. Det tyckte jag lät kul! Fast vid närmare eftertanke är det rätt mycket jobb. Det hade nog varit knepigt med alla projekten på olika sätt. Nej, DKV blir perfekt. Samtidigt tror jag att en del av tankarna går att applicera på det projektet också, ytterst subtilt dock. Vördnad, funktion, design osv. Kanske var det inte så dumt att fundera ändå, även om det inte blev något av det. (Och det drar nog min lärare en lättnadens suck över.)